Av Margareta Olgart Holmberg
Måndagen den 7 februari samlades vi för diskussion på Pub Politique med tema idrott och idrottsrörelsen. Idrottsrörelsens påverkan på samhällsutvecklingen var nog vår uppgift, men vi höll oss mest till idrottens villkor och kostnader. Några av våra tankar följer nedan:
Idrotten har både fysisk och psykisk värdefull påverkan – med demokratisk bildningsprocess och ledarskapsträning. Ursprungligen var hela idrottsrörelsen en folkrörelse.
Idrotten har olika villkor, beroende bland annat på olika kulturer. Bilsporten t ex har alltid sagt: ”kan själv” och har därmed inte heller bett om lokalt aktivitetsstöd. Sång och dans är mestadels självfinansierade.
Det är viktigt att politiken anpassas efter samhällsutvecklingen och hur idrotten förändras.
Grunden är att idrott ska upplevas som en rolig gemenskap – lika för pojkar och flickor. Den bör åtminstone till en början vara spontan – inte tvingande (organiserad).
Spontanidrotten är en social verksamhet och har en socialiserande karaktär. Varje lag som lyckas, styrs mestadels av en eldsjäl till förälder.
Man kan jämföra med Fryshusets koncept, som är en uppfostrande organisation – utan krav. Idrotten ska upplevas som en rolig gemenskap och som ursprungligen vänt sig till ungdomar som har hamnat utanför. Den leds av en eldsjäl. Vi var överens om att Fryshusets koncept borde flerfaldigas. Viktigt är att alla ska ha möjlighet att vara med.
Det är angeläget med bra idrottsverksamhet i skolan – kompletterad med ordentligt tilltagna raster för ”spring”.
Deltagarna i diskussionen förordade, att bidrag lämnas till breddidrotten – och folkhälsan!
Utgångspunkten för bidragsgivning bör vara att ge våra barn och ungdomar en meningsfull fritid att odla med någorlunda jämn könsfördelning. Eldsjälarnas insatser ska uppmuntras och belönas.
Kan den elitistiska idrotten bli helt kommersiell? Det är viktigt att utreda hur man ska få mängdidrott och resultatinriktad idrott att fungera i en klubb? (Elitsporterna har haft en otrolig löneutveckling. Jfr en medelmåttig ishockeyspelare med 140 000 kr/mån.)
Idag satsar de flesta barn och ungdomar på att i träningen bli proffs. Utslagningen från idrottande sker därmed mycket tidigt. På ungdomsnivå är de bidrag som lämnas inte så stora jämfört med dem som föräldrarna bidrar med när det gäller lagidrott som hockey, fotboll, tennis eller golf.