Referat från Pub Politique 11 nov 2013

Om bostadsbrist och trafikträngsel. Får tillväxt ske till varje pris?

För ett par veckor sedan hade vi Stadsbyggnadsborgarrådet Regina Kevius som berättade om byggplaner. Vi konstaterade att det går långsamt. Priserna på bostadsrätter eskalerar, riksbanken oroar sig över svenskarnas skuldsättning och nyanställda ingenjörer som ska bidra till tillväxten får ingenstans att bo.

Pub Politique hade samlat 17 debattdeltagare på Mornington i måndags. De konstaterade att infrastrukturen är dålig. Bostadspriserna kan inte gå upp hur mycket som helst. Men de fortsätter upp, så länge bristen kvarstår. Eller som SEB:s chef Annika Falkengren sade ”vi på bankerna ska nog hålla reda på att kunderna inte lånar för mycket, men då får ni politiker se till att det byggs tillräckligt”.

Äger politikerna frågan? undrade någon. Storbolaget Sandvik flyttar till Stockholm, trots att aktieägarna ogillar det. Ska Stockholm bli större? Det finns plats. En stad är en marknad för människor. Där kan man mötas. När invånarna flyttar sig mellan arbetsplats och hem i stor utsträckning på räls, så utgör det en bättre miljöpåverkan än samma mängd människor på landsbygden.

Har vi då en broms? Innan vi fortsätter utbyggnaden och låter inflyttningen växa så måste vi veta det. Det lär vara 25-28% billigare att bygga utanför Stockholmsområdet. Detta därför att där har man koll på kostnaderna. I Stockholm frågar man inte ordentligt, utan bara beställer.

Redan på 1950-talet fanns en 7-8 större städer utanför storstäderna i Sverige, som Norrköping, Västerås, Borås etc Vi har i stort sätt samma städer idag. Men vi har inte byggt något av betydelse i Stockholm de senaste 20 åren. Stockholm delas på mitten av Gamla stan. När Essingeleden byggdes tillkom tre körfält. Samtidigt tog man bort tre körfält (Skeppsbron, Munkbron mfl) och sedan har det kommit till ett. På 50 år har vi fått ett körfält till. Och sedan säger MP att man aldrig kan bygga bort bilköer. Vi har ju aldrig försökt!

Mälardalsregionen är ¼ av Sveriges befolkning. På mindre än en timme åker man mellan Eskilstuna och Stockholm. Här finns möjligheter att organisera tillväxt, boende och avlastning från trafiktrycket i Stockholm. Vill vi verkligen växa, och det verkar så, då måste vi satsa. Det finns inlåsningseffekter inom boendet som stör marknaden. Inte bara hyresregleringen. Många som haft bostadsrätter och villor länge vill inte sälja, för att så mycket går i skatt. En stor del av reavinsten är ju inget annat än inflation. Istället väljer ägarna att bo kvar i sina stora lägenheter, trots att de helst vill ha mindre. I många länder är skatt på boende obefintlig, särskilt på primärboende.

En del av lösningen ligger i att förtäta i existerande bestånd. En annan att förenkla tillståndsgivningen. Tyvärr säljer ofta kommunerna mark bara när de får mycket bra betalt
Vi kan som politiker inte styra över tillväxt. Vi får acceptera den. Det är omöjligt att dirigera över boende till Arboga, även om där är mycket billigare. Det har prövats förut. Folk söker sig till där det redan finns folk. Företag söker sig till där det finns folk och folk söker sig till företag. Men först måste vi ta reda på hur många som verkligen får plats. Kl 5 är det fullt på tunnelbanan i innerstan.

Stockholm är trots allt rätt litet. Mer spårburen kommunikation kommer att hjälpa till. Och vad är den alternativa lösningen, undrade Café Politique?