Pub Politique (Måndag den 24/4 – 2017) Andreas Johansson Heinö – Vilka är människors förhoppningar på Sverigedemokraterna?

På Måndag den 24 april var det återigen dags för Pub Politique och idag gästades vi av Andreas Johansson Heinö som talade med ämnet: ”Vilka är människors förhoppningar på Sverigedemokraterna?”

Andreas Johansson Heinö är Filosofie doktor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och är en välkänd expert på frågor som rör nationalism, integration och europeisk politik. 2009 disputerade han med avhandlingen ”Hur mycket mångfald tål demokratin?” och har sedan dess som förlagschef för den liberala tankesmedjan ”Timbro” gett ut flera böcker som behandlar detta och närliggande ämnen.

Nationalism och högerpopulism är tvärtemot vad många tror inte nya politiska fenomen i efterkrigstidens kontinentala Europa. I början av 1980-talet var dock dessa grupper fortfarande mestadels endast en handfull marginaliserade och oftast extrema och neofascistiska grupper. Detta skulle dock snart komma att ändras. I valet till Frankrikes nationalförsamling 1986 fick det nationalistiska och högerpopulistiska ”Front National” anförda av den tidigare fallskärmsjägaren Jean Marie Le Pen stöd av nästan 10% av valmanskåren och blev då jämnstort med Frankrikes historiskt starka kommunistparti. Något som väckte både stor förskräckelse såväl som förvåning då. Det här visade sig bara vara början. I söndagens presidentval i Frankrike så lyckades Front National samla stöd från över 20 % av valmanskåren och dess systerpartier har tagit plats i såväl regering och parlament över hela Europa. Idag är de nationalistiska och högerpopulistiska partierna genomsnittligen landets tredje största parti i de flesta europeiska demokratier.

Dessa valframgångar är inte något tillfälligt, hävdar Andreas Johansson Heinö med bestämdhet. Mycket lite tyder på detta. Deras väljarbas består inte som många tror endast av ”medgångssupportrar”, som kommer och går beroende för hur det går för partiet,. Väljarna i dessa partier utmärker sig tvärtom med att de oftast har bestämt sig för vilka de ska rösta på, tidigare än sympatisörer för andra partier . Det sociala pris som det traditionellt medfört att gå ut offentligt med att man stöder en sådan här rörelse har också gjort att tröskeln för att stödja dessa partier har varit väsentligt högre än vad det ha varit för potensiella väljare för andra partier. De som stöder dessa partier har därför många gånger gjort ett aktivt, medvetet och genomtänkt val. Att hoppas på att Sverigedemokraterna, eller deras systerpartier ute i Europa som Front National i Frankrike bara ska försvinna som Ny demokrati gjorde i Sverige under 1990-talet kan därför vara en fåfäng förhoppning enligt Johansson Heinö.

Så varför är det då så många som har tagit det ”aktiva, medvetna och genomtänkta” valet att rösta på Sverigedemokraterna i Sverige och deras systerpartier i Europa? Undersökningar visar att Sverigedemokraternas väljare inte endast utmärker sig med att de bestämmer sig tidigt för att stödja sitt parti utan har även gemensamt sin bristande framtidstro och sitt låga förtroende för etablerade politiker, partier och media. De har även ett stort antal ställningstagande gemensamt. De ställer sig emot globalisering, kulturell såväl som ekonomisk och politisk och den pluralism, heterogenisering och den invandring som kopplas till detta. Samtliga är samhälls- och omvärldsförändringar som ägt rum och allt mer accelererat sedan början av 1980-talet då dessa partier snabbt började öka sin andel av valmanskåren.

Etablerade politiska partier, media och andra aktörer i den politiska arenan har mött dessa oftast ovälkomna men icke desto mindre växande politiska rörelser på olika sätt från tid till annan. Andreas Johansson Heinö säger att man kan identifiera huvudsakligen tre olika startegier med vilka etablerade politiker har använt i sin relation med Sverigedemokraterna historiskt. Först ignorering, därefter isolering och slutligen konkurrens. Dessa strategier till trots, eller kanske tack vare enligt en del, har resulterat i att Sverigedemokraterna och deras systerpartier i Europa många gånger har mångdubblat sitt stöd i valmanskåren under de senaste 30 åren. Så vilken strategi ska man då inta till Sverigedeomkraterna? var det någon av deltagarna som frågade. Jag önskade att jag hade det svaret, sa Johansson Heinö. Det enda jag kan säga är att de strategier man intagit än så länge uppenbarligen inte har fungerat.

Pub Politique (Måndag den 24/4 – 2017) Andreas Johansson Heinö – Vilka är människors förhoppningar på Sverigedemokraterna?

På Måndag den 24 april var det återigen dags för Pub Politique och idag gästades vi av Andreas Johansson Heinö som talade med ämnet: ”Vilka är människors förhoppningar på Sverigedemokraterna?”

Andreas Johansson Heinö är Filosofie doktor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och är en välkänd expert på frågor som rör nationalism, integration och europeisk politik. 2009 disputerade han med avhandlingen ”Hur mycket mångfald tål demokratin?” och har sedan dess som förlagschef för den liberala tankesmedjan ”Timbro” gett ut flera böcker som behandlar detta och närliggande ämnen.

Nationalism och högerpopulism är tvärtemot vad många tror inte nya politiska fenomen i efterkrigstidens kontinentala Europa.  I början av 1980-talet var dock dessa grupper fortfarande mestadels endast en handfull marginaliserade och oftast extrema och neofascistiska grupper. Detta skulle dock snart komma att ändras. I valet till Frankrikes nationalförsamling 1986 fick det nationalistiska och högerpopulistiska ”Front National” anförda av den tidigare fallskärmsjägaren Jean Marie Le Pen stöd av nästan 10% av valmanskåren och blev då jämnstort med Frankrikes historiskt starka kommunistparti. Något som väckte både stor förskräckelse såväl som förvåning då. Det här visade sig bara vara början. I söndagens presidentval i Frankrike så lyckades Front National samla stöd från över 20 % av valmanskåren och dess systerpartier har tagit plats i såväl regering och parlament över hela Europa. Idag är de nationalistiska och högerpopulistiska partierna genomsnittligen landets tredje största parti i de flesta europeiska demokratier.

Dessa valframgångar är inte något tillfälligt, hävdar Andreas Johansson Heinö med bestämdhet. Mycket lite tyder på detta. Deras väljarbas består inte som många tror endast av ”medgångssupportrar”, som kommer och går beroende för hur det går för partiet,. Väljarna i dessa partier utmärker sig tvärtom med att de oftast har bestämt sig för vilka de ska rösta på, tidigare än sympatisörer för andra partier . Det sociala pris som det traditionellt medfört att gå ut offentligt med att man stöder en sådan här rörelse har också gjort att tröskeln för att stödja dessa partier har varit väsentligt högre än vad det ha varit för potensiella väljare för andra partier. De som stöder dessa partier har därför många gånger gjort ett aktivt, medvetet och genomtänkt val. Att hoppas på att Sverigedemokraterna, eller deras systerpartier ute i Europa som Front National i Frankrike bara ska försvinna som Ny demokrati gjorde i Sverige under 1990-talet kan därför vara en fåfäng förhoppning enligt Johansson Heinö.

Så varför är det då så många som har tagit det ”aktiva, medvetna och genomtänkta” valet att rösta på Sverigedemokraterna i Sverige och deras systerpartier i Europa? Undersökningar visar att Sverigedemokraternas väljare inte endast utmärker sig med att de bestämmer sig tidigt för att stödja sitt parti utan har även gemensamt sin bristande framtidstro och sitt låga förtroende för etablerade politiker, partier och media. De har även ett stort antal ställningstagande gemensamt. De ställer sig emot globalisering, kulturell såväl som ekonomisk och politisk och den pluralism, heterogenisering och den invandring som kopplas till detta. Samtliga är samhälls- och omvärldsförändringar som ägt rum och allt mer accelererat sedan början av 1980-talet då dessa partier snabbt började öka sin andel av valmanskåren.

Etablerade politiska partier, media och andra aktörer i den politiska arenan har mött dessa oftast ovälkomna men icke desto mindre växande politiska rörelser på olika sätt från tid till annan. Andreas Johansson Heinö säger att man kan identifiera huvudsakligen tre olika startegier med vilka etablerade politiker har använt i sin relation med Sverigedemokraterna historiskt. Först ignorering, därefter isolering och slutligen konkurrens. Dessa strategier till trots, eller kanske tack vare enligt en del, har resulterat i att Sverigedemokraterna och deras systerpartier i Europa många gånger har mångdubblat sitt stöd i valmanskåren under de senaste 30 åren. Så vilken strategi ska man då inta till Sverigedeomkraterna? var det någon av deltagarna som frågade. Jag önskade att jag hade det svaret, sa Johansson Heinö. Det enda jag kan säga är att de strategier man intagit än så länge uppenbarligen inte har fungerat.

Andreas Johansson Heinö