Pub Politique: (Måndag den 15/10 – 2018) Sten Tolgfors – Läget i politiken

Igår, måndag den 15/10 – 2018, var det återigen dags för pub politique som den här gången fokuserade på det osäkra och svårtolkade valresultatet som väljarna gav oss i riksdagsvalet 2018. Hur ska vi förstå resultatet och vad som ledde till det? Hur kan Moderaterna vinna nya väljargrupper i framtiden i ett politiskt landskap som åtminstone till viss del verkar vara ett helt nytt från det vi, svenska politiker och svenska partier är vana vid.

För att bidra med sitt perspektiv och för att leda våra diskussioner så gästades vi av Sten Tolgfors. Sten var själv ledamot av Sveriges riksdag i nästan 20 år, var Sveriges handelsminister 2006-2007 samt Sveriges försvarsminister 2007-2012 och har erfarenhet av svensk politik som sträcker sig över flera decennier.

Sten säger att den höger-vänster konflikt som vi är så vana vid och som dominerat den svenska politiska debatten under större delen av Sveriges demokratiska historia har nu i hög grad ersatts med en triangelformad politisk skala där höger – vänster konflikten, som huvudsakligen stått mellan socialdemokratin och den svenska borgerligheten, är en politisk konflikt och som alltjämt kvarstår. Men till den har det tillkommit en andra politisk konflikt som istället fokuserar på värderingar och kultur. Den konflikten kan, enligt Sten, förstås som en mellan Traditionalism/nationalism/konservatism på ena sidan och modernism/liberalism/internationalism på andra sidan. En konflikt där Sverigedemokraterna står för de första värderingarna samtidigt som Moderaterna/Alliansen och Socialdemokraterna huvudsakligen står för de andra.

Denna nya politiska konflikt är inte på något sätt unik för Sverige utan är en politisk utveckling vi delar med hela den ”gamla demokratiska världen” (Europa, Nordamerika och Japan). En studie gjord av World economic forum (WEF) visar just på att en majoritet av medborgarna i ett stort antal stora och viktiga länder i denna grupp så som Frankrike, Italien och USA, menar att utvecklingen på det stora hela går åt fel håll. Detta samtidigt som majoriteten av befolkningen i länderna som tillhör den ”Nya världen”, en grupp som paradoxalt mestadels består av ett antal stora diktatur (Kina och Ryssland exempelvis) menar att utvecklingen går åt rätt håll. Detta missnöje, som i Sverige fångas upp av Sverigedemokraterna fångas i andra länder upp av liknande högerpopulistiska partier.

En annan utveckling vi kan skönja är att vi har gått från ett politiskt samtal som nästan helt dominerats av klassiska välfärdsfrågor till mer hårda frågor. Sten Tolgfors tolkar det som att det politiska samtalet nu börjat anpassa sig till de mer ”missnöjda” väljarna som generellt röstar på Sverigedemokraterna. Han tror att de politiska partiernas förflyttning till att mer fokusera på hårda frågor är en del av deras strategi för att behålla och/eller vinna tillbaka väljare som annars skulle rösta med Sverigedemokraterna. Tolgfors menar dock att det etablerade partierna gör ett allvarligt misstag i att bara ta upp dessa ”hårda frågor” och helt glömma de vanliga höger vänster frågorna. Varför? Jo, för att även om studier visar att ca 40% av väljarna anser att de hårda frågorna är viktigast, så är det fortfarande ungefär lika många, ca 40%, som anser att välfärdsfrågorna fortfarande är viktigast.

Dessa trender tyder enligt Tolgfors på att Sverige, likt många andra västliga demokratier, blir allt mer polariserat mellan de som ser generellt positivt på Sveriges utveckling och de som snarare anser att landets utveckling på det stora hela går åt fel håll. Mellan de som ser frågor som rör välfärd, ekonomi och globalisering som sina viktigaste och de som istället ser hårda frågor som sina viktigaste. Denna polarisering märks kanske som mest av geografiskt, där dynamiska och välmående delar av Sverige, likt Stockholms området, företrädesvis tillhör de som ser positivt på Sveriges utveckling. Som ser stora fördelar med globaliseringen och den ekonomiska utveckling. Samtidigt som mindre välmående och kanske till och med stagnerande delar av Sverige, likt delar av Svealands inland, ser mer negativt på utvecklingen och istället ser vad de anser är de stora problemen som globaliseringen och som vill se mer hårda frågor med nationella lösningar. Det är därför inte så konstigt, enligt Sten Tolgfors, att Sverigedemokraterna har stöd av över 30% väljarna i vissa landsortskommuner

Moderaternas utmaning blir därför att forma en politik som kan fånga in båda grupper, men att framförallt, akta sig för att hamna i en position där vi bara producerar och kommunicerar politik i de ”hårda frågorna” för att stoppa tappet av eller återfå ”missnöjda väljare”. Vi måste också  prata om de frågor som de andra, 40% positiva urbana väljarna tycker är viktigast. Välfärd, valfrihet, skatter och ekonomi.

Avslutningsvis menar Sten Tolgfors att Moderaternas framgångar historiskt beror mycket på att vi, till skillnad från socialdemokraterna, många gånger har haft ett individ/människoperspektiv när vi utformat vår politik och formulerat samhällets problem och lösningar. Detta just i jämförelse med en hegemonisk socialdemokrati som alltid haft ett systemperspektiv på samhällets problem och lösningar. Sten Tolgfors menar att denna människo/individ inriktade hållning till politik präglade mycket den politiska produktionen inom borgerligheten i början av Fredrik Reinfeldts  ordförandeskap i moderaterna och under valrörelsen 2006, men att moderaterna sedan dess sakta men säkert gått tillbaka till att prata och formulera politik utifrån ett systemperspektiv. Moderaterna måste tillbaka till ett människo/individ inriktat perspektiv i vårat politiska arbete igen för att lyckas nå nya väljare.