Livlig diskussion om arbetslinjen och lärlingar på Pub Politique

Måndagen den 14 november anordnades Pub Politique på Hotell Mornington. Kvällens diskussionsämne var arbetslinjen och lärlingar/mentorer. Rune Månsson, som har arbetat med att ta fram olika förslag på området inledde diskussionen och presenterade sina förslag.

Program- och utbildningsansvarige Winston Håkanson har författat ett referat av diskussionerna:

Moderaterna har drivit arbetslinjen och fått beröm för det. Lärlingslinjen har också efterlysts. Men den har inte fått beröm.

Detta är bakgrunden.

Under 1990-talet växte det fram en opinion under socialdemokraternas regering, som stred för att alla elever skulle gå i gymnasium och högskola. Utbildning var enda sättet att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten. Intagningarna till högskolor ökade kraftigt, men ungdomsarbetslösheten gick inte ned.

Moderaterna har inom Alliansen drivit jobblinjen, det ska löna sig att arbeta. En lärlingslinje ska fånga upp ungdomar som inte vill gå på gymnasielinjer för att läsa vidare på högskola. Genom att ge elever på yrkeslinjer praktisk erfarenhet, instiftar man ett lärlingskap. Skoltrötta elever ska kunna komplettera den teoretiska yrkesutbildningen med arbete som lärlingar.

Problemet är att de ungdomar som anmäler sig som lärlingar ofta inte kan någonting. De tycker det vore roligt att bli t.ex. rörmontörer. Men när sedan de kommer ut i praktiskt arbete som lärlingar, upptäcker företagen på arbetsplatsen att de inte kan någonting. Här uppstår ett glapp.

Erfarenheterna från länder som Tyskland och Österrike är goda när det gäller lärlingar. Så vad är skillnaden? Där har man haft metoden länge. Eleverna som blir lärlingar är stolta. De ska få lära sig ett yrke. De vet att på arbetsplatsen ställer man krav. Lönerna är också lägre än för utbildad arbetskraft.

Ett av våra problem är att samhället och vi själva inte ställer några krav. Ett annat fel är att ungdomarna inte har någon som helst förkunskap om de yrken de vill bli lärlingar i. Vill man bli rörmontör, så måste man veta vad en svets är och ungefär hur den fungerar. Man kan inte komma till en arbetsplats och stå handfallen inför grundläggande kunskaper.

Ett tredje fel är att ingångslönerna inom de flesta industrigrenar är för höga. Det är möjligt att LAS ställer till det, som någon påpekade. Ingen har tid att vara handledare. Och yrkesskolor, vart tog de vägen? De fungerade bra, men sossarna lade ned dem i den allmänna ivern att alla skulle utbilda sig i högskola.

Kanske är det just det som är felet. Alla ungdomar passar inte till att läsa i gymnasium för att sedan fortsätta på högskola. Men idag får ungdomarna höra att de måste läsa vidare och utbilda sig, annars får de inga jobb. Följden blir att de söker vidare till utbildningar, som de i själva verket inte vill ha, och arbetslösheten biter sig fast.

Ett jobb är det viktigaste man har. Det ska man vara stolt över. Men med det nuvarande skolsystemet finns det inte tillräckligt med utrymme för läströtta ungdomar att skaffa sig praktisk yrkesutbildning. Glappet mellan de som vill bli lärlingar, men ingenting kan, och de som erbjuder lärlingstjänster måste slutas. Skolsystemet måste reformeras och lärlingslinjen måste omfamnas av alla sidor – skolan, elever och arbetsgivare.